- Detta är första helgen som jag är helt ledig senjagvetintenär. Det ska firas i dagarna två tillsammans med mina finfina vänner!

- Inget mer lidande på ett jobb där jag vantrivs. Bara roligt jobb på Ålandstidningen, där jag också fick sommarjobb!

- Inatt rullade över 2000€ in på mitt konto, hälften av det gick till mitt sparkonto. Tänk att det kan vara så lönsamt att säga upp sig!?

- Kanske mitt dilemma över vad jag ska göra med Nelly löser sig utan att jag behöver ge bort henne.

- Och på söndag kommer en present som jag beställt från Sälen.

Kanske det är meningen att livet ska bli lite lättare nu? Kanske det är min tur att ha lite flyt nu efter en lång vinter med bara oflyt?

Isåfall önskar jag mig fortsatt fint väder idag, inte slaskigt som det ser ut att vara nu... Men.. Don't push it? I guess.

Inatt jobbade pappa på gamla Videobutiken i ekoteket(som är rivet nu), och hyrde ut filmer. Jag var dit och hälsade på en sväng och precis då så ringde Anna-Lena Mattsson och ville hyra "en stor komedi" och en Wallander-film. Hon befann sig på Breidan och det var mycket viktigt att hon fick tag på de där filmerna. Sen sökte pappa efter något viktigt dokument i ett kassaskåp som fanns där. Dokumentet skulle finnas i skåpet, det visste han helt säkert, men vi kunde inte hitta det någonstans. Däremot hittade vi filer med namn på anställda från Sparhallen..

Senare hade jag planerat en vin-kväll hos mig tillsammans med Sara, Johanna, Jenny, Cindy och Sofia. Men ingen ville komma, alla tackade nej och for till Sofia istället, men jag var inte bjuden. Johanna hade tillochmed fräckheten att fråga om inte jag kunde skjutsa henne.

Så jag begav mig ut på cykeltur med Toffe istället. Jag satt på pakethållaren, som var trasig, och fick en vass fjäder rakt igenom låret. Men det gjorde inte så farligt ont. Vi cyklade till ett hus ovanför Esso, där Toffe gick in för att göra en nr 2.. Så han kröp ner i en torktumlare, stängde locket och tittade ut en stund senare, fnissade och sa att han hade kissat.

Samma gamla vanliga visa alltså.

Pheeew...

Idag för exakt två år sedan föddes lilla Cornelia. Storebror Ludwig var(och är fortfarande) så stolt! Ikväll har jag varit på födelsedagskalas och druckit kaffe och ätit glass med gudomligt god colasås!

Det är ett himla elände med husdjur. Speciellt de som är stora som hästar.. Idag var en tjej och provred Nelly. Min älskade, fyrbenta, fina vän. Jag vill inte göra mig av med henne. Inte ens om det gäller att låna ut henne på foder, men just nu ser det inte ut som att jag har något val. Just därför hamnade jag i husköpartankar. Tänk att ha ett eget litet hus vid havet? Kanske något av Eksjöhusen ovan. Det behöver inte ens vara stort och flådigt. Litet och sött och lagom. Och ett litet stall där mina två ädla springare kan stå och mysa. Kanske ett litet garage till min blivande prins(så långt kan jag sträcka mig, annars har han väldigt lite att säga till om). Vad skönt det skulle vara att ha de hela överstökat liksom. Ett hus vid havet på min tomt i Lemland, det är lite av min mening med livet. Sen är det bara prinsen och ungarna kvar.

Jä-ävligt dåligt av Eksjöhus att ha garage/sidobyggnader, men inga stall? Och jo, förresten.. Jag vill ha en skoter också. Ett hus och en skoter. Livet är komplett!







...Pappa?

Den 19 februari, i fredags alltså, fyllde Photoshop 20 år! På Moderskeppet.se kan du läsa en hel del intressant information om utvecklingen och annat som rör Photoshop.

Idag fyller Mariehamns stad 149 år. Det är kalas på muséet. Och jag är bjuden! (Hästen på bilden har ingenting med texten att göra).

Lycka är.. Att vakna tidigt en lördag, vara utsövd och känna att förkylningen är lite lättare. Lycka är.. Att slänga en blick på klockan och inse att det är nästan fem timmar tills du behöver vara på jobb, och sedan minnas att det bara är tre stycken jobb på din lista idag. Lycka är att få njuta av en god frukost i lugn och ro.

Det ska tydligen vara bra att elda eukalyptusdroppar i en doftlampa när man är täppt i näsan. Men hur vet man när man har överdoserat? När ögonen tåras? Jag känner ingen lukt. Alls.

Jag tänkte berätta om en Fransk Pastill. Hon har alltid något projekt på gång, hon syr, hon stickar, hon virkar, hon renoverar, pysslar, klipper klistrar, ser det vackra i skrotet och ser potential i varje liten trasa! Kika på hennes fina väskor, kanske hittar du någon som du fastnar för och vill beställa? Hon är som en väskfabrik på crack just nu! Om alla vore som den här Franska Pastillen så skulle världen vara en mycket vackrare, bättre plats!

..var att Mette ringde och frågade om jag ville komma med till sthlm i morgon över dagen. Det gjorde mig lite småglad. Lite tråkigt är det att jag känner att jag behöver vara hemma i morgon och vila bort den här hemska förkylningen. Ringde just pappa i hopp om att lura honom att: 1)ta med sig nässpray, 2)handla chips, 3)hyra en film och komma hit med det till mig. Om planen gick i lås återstår att se..

Har åkt på en förkylning. Huvudet bultar, värker och väger 100 kg. Minst. Ögonlocken bränns och näsan ömsom rinner omsöm är täppt. Det var längesen jag var förkyld, eller ja.. I Augusti om jag minns rätt. Men sedan dess har jag varit konstigt illamående lite nu och då, vilket kan bero på jobbet.. Hursomhelst så kändes det inte kul att sjukanmäla sig idag, nästsista dagen på Sparis. Men vad ska jag göra när jag verkligen inte kan jobba som jag känner mig nu?

Är det inte också jä-ävligt typiskt att grannarna under mig håller på och renoverar. Det borras och bultas och skramlas så mina glas skakar i köksskåpen redan kl 07.30 på morgonen.

Nu ska jag skriva en lista på saker jag behöver till min pappa som han ska handla och komma hit med senare idag. Lite sysselsättning måste han nog ha nu när han är lite arbetslös. Min pappa.

Sebba är i Thailand på semester. Därför hoppar jag in och jobbar lite. Med betoning på lite. Idag står två jobb på min lista: 12.50 ska jag till GE-villan och 16.15  är det BB och fotografera bebisar som gäller. I morgon börjar jag jobba kl 13 och innan dess tänkte jag åka ut till Sund och rida. Undrar när jag ska ha tid att byka kläder? Snart har jag inga rena strumpor kvar.

För övrigt så känner jag mig ganska nöjd med min tillvaro. På onsdag och torsdag jobbar jag mina två sista dagar på Sparis. Jag ser ett ljus i tunneln, ett slut på eländet. Jag ska börja göra upp planer om olika projekt som jag vill pyssla med under den här tiden då jag inte kommer att ha så mycket jobb. Det kommer bli kul.

Jag tänkte berätta om ett beslut jag tog i förra veckan. Det bästa beslutet jag tagit på länge. Eller nu när jag tänker efter, kanske det är det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv? Hela min vinter har varit jä-ävligt jobbig att ta sig igenom. Det har varit jobbigt att stiga upp varje morgon och överleva varje dag. En av orsakerna till detta har varit mitt jobb på Sparhallen. För att tala klarspråk kan jag säga att det är ett jävla skitställe att jobba på, men som alla andra skitställen så har det också sina ljusa stunder. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om inte t.ex. Gittan, Gun, Bette, Kerstin, Ingo och Emelie(för att nämna några) inte hade jobbat där och gjort jobbet lite lättare. I dessa svåra tider så ska man vara glad att man har ett jobb, har jag fått höra, även om det är ett jobb på Sparis. Men vad gör man om det är svårt att hitta motivation att gå upp ur sängen de dagar man är ledig? Hur orkar man då stiga upp och fara till ett jobb man vantrivs på? För några veckor sedan så påpekade Chefen att jag hade alldeles för hög sjukfrånvaro och rekomenderade mig att gå till företagshälsovårdaren på Medimar. Meningslöst, tänkte jag. Jag visste ju redan vad som var fel. Mår man inte bra psykiskt så mår man sällan bra fysiskt heller och min höga sjukfrånvaro beror på att jag ofta har varit illamående på sistone. Hursomhelst så blev jag vidareskickad från företagshälsovårdaren till en annan läkare på Medimar, det var exakt en vecka sedan jag var dit. Där fick jag i princip höra att jag var en bortskämd skitunge utan arbetsmoral. Suck it up och gå på jobb! När jag sade att det inte är någon som tackar mig för att jag går på jobb och mår dåligt så fick jag svaret: "Men du får ju lön!" Och ska man sjukskriva sig så måste man ha minst 50% nedsatt arbetsförmåga.. För att göra historien lite kortare så kan jag säga att jag mådde sämre då jag for därifrån till jobbet. Det enda bra med besöket var att jag fick ett recept på medecin mot magkatarr. Med inställningen: "Det kan inte bli värre än det redan är" så gick jag till Chefen och försökte förklara för honom att jag inte trivdes och varför. En orsak är att jag har så dåliga arbetstider och en annan är att jag får sitta i kassan oresonligt mycket. Inget gensvar. Fick höra ungefär samma ramsa som jag precis hört hos den där läkaren på Medimar. Han skulle titta på mina arbetstider, sade han, men jag fick känslan av att det inte skulle gå att ordna. Hela världen var emot mig. Halva dagen gick.. Och med stöd från mamma, som sa att hon och pappa såklart hjälper mig om jag inte kan vara kvar, så sade jag upp mig. Hade inte en tanke på det när jag steg upp den morgonen men jag har inte ändrat mig en sekund! "Du ska vara glad att du har ett jobb". Men någonstans går väl gränsen? Det känns faktiskt som om det inte kan bli värre, det kan bara bli bättre nu. Jag har sparat lite pengar, tackolov. Och sedan har jag fortfarande jobbet på Ålandstidningen kvar. Det kommer att ordna sig, hur det än går.

Jag tror på att göra något åt orsakerna till att man mår dåligt. Nu har jag ivarjefall gjort mig av med en av dem!

Jobb jobb jobb jobb. Är det inte på Sparhallen så är det på Ålandstidningen. Därimellan ska det lagas mat, tvättas, städas, fixas och samtidigt hinnas med att vara social. Undrar förresten om det är ngn som minns var jag bor?