Äntligen! Nu har jag hittat videon med Peter Lundblad som jag var med och spelade in under min praktik i våras hos Elisabeth Ohlson Wallin. Jag hittade den på hennes assistents, Robert Paraniaks, blogg.

Förra söndagen var jag ut till saltvik och fotograferade några barn. Jag hade med mig min fårskinnsfäll och några blommor, det visade sig att de hade en egen fårskinnsfäll som vi använde oss av istället. Drygt 200 bilder kom jag hem med och i vanliga fall skulle jag tog ha tagit många fler men barnen blev lite trötta och griniga till slut och jag ville ha bilder på glada barn. Barn är en av det roligaste man kan fotografera men samtidigt är det väldigt svårt då man fotograferar så små barn som de jag fotograferade förra söndagen. De var så små att de inte kunde sitta upp och det gick inte att säga "gör såhär" till dem. Jag tycker att vi löste det problemet ganska bra ändå; de fick ligga på mage på fårskinnsfällen. Det blev väldigt bra tycker jag. Lite senare kanske jag laddar upp några av mina favoriter här.

Idag gjorde jag om alla bilder från RAW till lite mindre jpg, brände dem på en skiva och gav till barnens försäldrar så att de får välja ut sina favoriter så att jag vet vilka jag ska redigera. Trots att jag använde mig av actions i Photoshop när jag gjorde om storleken så tog det ändå ganska länge, därför önskar jag mig ett stort minneskort i julklapp. 8 GB eller mer, då kan jag fotorafera i RAW + jpg och slipper göra om bilderna i efterhand i datorn..

Tänk om jag hade vetat då vad jag vet nu. Tänk om jag hade vetat den 19 maj 2009 kl 22:26:02, för sex månader sen, att Sara inte skulle vara förlovad längre, att vi allihopa skulle bli singlar inom loppet av bara några månader, att Lotsgatan bara skulle vara mitt hem i drygt två månader..

Det känns som att jag precis har kommit till insikt med att livet inte är någon saga. Inga fairytale-endings. Bara slut som är mindre dåliga. Och jag känner mig nöjd med det ändå..

Det blev ingen fotomässa för mig. Hade möjlighet att fara på fredagen men då skulle jag ha åkt ensam och det är lite tråkigt utan sällskap så därför sket jag i det. Dessutom så jobbade jag för Ålandstidningen hela helgen och det var kul det också, skönt att inte tänka för mycket ibland.

I lördags så lurade Frippe mig(jävla Frippe) att hålla ett litet föredrag på redaktionen för några 13-åriga scouter om vad man ska tänka på när man tar en bild. Han föreläste om hur man skriver artiklar och tanken var att de senare skulle gå ut och göra egna reportage och fotografera till. 10 min tyckte Frippe att jag skulle prata. Undrar om jag höll på i ens 5? Jag skrev upp några fototips på tavlan, bl.a. Gå nära när du ska fotografera, ta många bilder(för att undvika att folk blundar eller gör fula miner på bilden), ta en bild som säger något om artikeln och tänk på bakgrunden(kommer man hem med ett fint porträtt och ser en lyktstolpe som sticker ut genom huvudet så blir man ledsen). Nu är ju alla situationer olika så man får anpassa sig, och ibland är ju faktiskt regler till för att brytas. Helt tokigt kan det inte ha gått ivarjefall för Frippe gav mig tummen upp och har skrivit ihop någon fin rad om "föredrag om hur du tar den perfekta pressbilden under ledning av ålandstidningens fotograf Ida Jansson" som kommer stå i tidningen antingen i morgon eller på fredag. Till lördagens tidning har jag fotograferat vikingar i saltvik, som jag också fått mycket beröm för(och de bilderna kommer som sagt i tidningen först på lördag). Jag ska inte bli alltför mallig för att jag fått lite bra kritik, nu kommer det säkert dröja ett bra tag innan det händer igen!


Förra veckan skickade jag några bilder till Anna Purtsi och det var dessa två som var hennes favoriter. Hon skrev bl.a. att hon gillade stämningen i den första och ljuset i den andra. Ganska kul att det är just dessa två som ligger mig väldigt varmt om hjärtat(okej, så kanske jag inte kan tänka eftersom alla bilder jag skickade var favoriter på anitngen det ena eller andra sättet).

Idag var jag och pratade med fotografen Anna som jag erbjudit mig att vara assistent åt. Hon håller hus i det gamla radiohuset vid Ålandsplan sen bara någon månad tillbaka. Hon sade att det var främst vid bröllopsfotograferingar som hon var i behov av en assistent och just nu är det lite lågsäsong på den fronten. Eventuellt ska jag vara med och hjälpa till vid en fotografering i slutet på december, ska bara kolla om jag är ledig då. Nu ska jag skicka iväg några bilder till henne på mailen!

Jag hade som sagt en barnfotografering inplanerad idag men barnen har blivit sjuka så därför blev den uppsjkuten. Tack Eva för idén med att även ta med några ballonger! Det ska jag absolut göra.

Jag har också funderat på att åka över till Uppsala på torsdagkväll, sova hos Cicci och sen åka med henne på Fotomässan i Älvsjö på fredagen. Sen tar jag bussen till båten och åker hem på fredagkväll eftersom jag ska jobba på Ålandstidningen i helgen.

Idag skulle jag ha varit och fotograferat några barn, men de har blivit sjuka så jag ska förhoppningsvis dit i morgon istället. Det ska bli jättekul, tänkte ta med mig lite rekvisita som vi kanske kan använda. Någon blomma, tänkte jag, och så min fårskinnsfäll..

Mailade Anna Purtsi, som som nyligen öppnat en ny studio vid Ålandsplan, och frågade om hon är i behov av en assistent och hon sa att hon säkert behöver ha lite hjälp i framtiden. Alla småjobb är välkomna, bara jag får göra det jag älskar.

Hur många gånger har man inte legat i sängen och fulgråtit? Jag menar, riktig fulgråt. Inte sådär stillsamt och vackert som på film utan det är hulkningar så man tappar luften, röda blosprängda svullna ögon, snor som rinner och riktiga jävla krokodiltårar. Inte går det att äta något för ingenting smakar gott i munnen och äter man inte så får man ingen ny energi och man blir ännu mer utmattad och ledsen = mer fulgråt. Och alla dessa kärlekssånger? Vad man inte tänker på i vanliga fall är att ungefär 99,9 % av alla låtar som spelas på radio handlar om någon form av kärlek, så radion kan man absolut inte lyssna på. Och samma sak med tv, är det inte gos och mys i Ensam Mamma Söker så är det någon lycklig jävel som friar i Idol. Till sist finns inget kvar som kan skingra tankarna utan man blir sittandes och stirra rakt fram med tom blick medan samma bilder snurrar runt, runt i huvudet.

Nä hörrni, kärlek och pojkvänner det är nog det bästa som finns. Och livet är underbart..