Detta måste vara lycka i sin renaste form:
MODERSKEPPET GULD!
Vågar knappt kolla in alla videos med rädsla för att de tar slut snabbare då. Men å andra sidan utlovas två nya videos per månad... Och de flesta är flera timmar långa.
Spridda skurar
I måndags sade jag upp mig från Ålandstidningen.
"Vad tråkigt. Trist att det skulle sluta så här."
"Det kommer att gå bra för dig Ida. Men av helt själviska skäl är jag jätteledsen."
"Kan inte tänka mig en Ålandstidning utan dig. Du är fantastisk. Du vet det va?"
Jag är nöjd över mitt beslut. Känns skönt att få bestämma över mitt eget liv. Men det blöder i hjärtat när jag tänker på alla mina fina arbetskamrater. Arbetskamrater som blivit lite av en familj. Alla verkar lite ledsna över mitt beslut och alla frågar om det.
"-Men tror du inte att de bryr sig om dig Ida? Tror du inte att du är omtyckt?
-Jo, det vet jag att jag är. Men jag tar inte för givet att de ska bry sig så mycket som de gör. Ingen är oersättlig."
Bästa helgen
I lördags tog jag åkte jag och Ludde på bussresa till Gröna Lund! Vi steg upp tidigt på morgonen och traskade till bussplan.
Ludde lekte på båten.
Det första vi gjorde när vi kom fram var att gå in i lustiga huset.
Sen åkte vi radiobilar..
Och så hittade vi spökhuset, men där gick vi inte in.
Gulligt spöke!
Vi åkte Rock-Jet två gånger efter varandra.
Tog en sockervaddspaus i regnet...
Åkte tekopparna.
..och karusell såklart.
Spelade lite.. Men vann inget så det struntade vi i efter några försök.
Sen frös vi och var blöta så vi beställde varm choklad med grädde på. Och morotskaka.
..och så åkte Ludde lite till.
Tog ett snabbt bildbevis på att vi varit på Grönan innan vi sprang till bussen som tog oss hem igen.
Världens tröttaste Ludde somnade i bussen och tyckte nog det var rätt skönt att komma hem till mamma och pappa och sin egen säng!
Fågelupdate:
Den klarade sig!
En liten fågel
Hittade en fågel nedanför min altan ikväll när jag kom hem. En liten svart/mörkbrun och söt fågel, med vingar som ser för stora ut för en så liten fågel. Den bara låg där och tittade och ville inte röra på sig när jag puffade på den. Jag lyfte upp den och lade den på plastbordet på min altan, tänkte att den kanske får vara ifred där och har lättare att flyga iväg när den är redo.
Mitt hjärta blöder. Hoppas hoppas den lilla fågeln inte är kvar där länge till.
Grattis Åland
Igår firades Ålands självstyrelsedag runt om på Åland. Jag jobbade hela dagen.
När vi var klara med att bevaka diverse parader och festligheter så firade vi med glass. Frippe betalade.
Inte så jävla pissigt.
När vi var klara med att bevaka diverse parader och festligheter så firade vi med glass. Frippe betalade.
Inte så jävla pissigt.
Kökar, I love you!
I torsdags var jag ut på den sista kommunrundan detta år. Den gick till Kökar. Jag älskar Kökar. Reportaget kommer i tidningen någon gång nästa vecka och jag har bestämt mig för att ta cykeln med mig i sommar och åka ut till Kökar för att utforska det mer.
På vägen hem på färjan redigerade jag bilder. Sittandes på århundradets hårdaste soffa med laptopen på ett smalt och högt bord, med knäna uppdragna under hakan. Ergonomi, javisst.
På vägen hem på färjan redigerade jag bilder. Sittandes på århundradets hårdaste soffa med laptopen på ett smalt och högt bord, med knäna uppdragna under hakan. Ergonomi, javisst.
Glasögonorm
Älskar min kamera. Och Peter har damm på glasögonen.
Puss!
Tandlös
Den sextonde drar jag och den här tandlöse killen till Gröna Lund. Kan knappt vänta.
Nöjd tjej
Den här dagen. Jag minns det var rätt sent och jag hade insett att jag inte skulle hinna hem till kl 16.30 när jag och Anna Jakobsson åkte iväg på Postens bolagsstämma.
-Det här jobbet kommer bara att kännas okej om de bjuder på kaffe. Och helst bulle, sa jag i bilen på väg dit. Annars är det inte okej att kalla till utdragen bolagsstämma kl 16.00, tänkte jag.
VILKEN LYCKA jag kände när jag såg morotskakan på bordet i konferensrummet. Eufori. Nästan. Gjorde inget att det blev en del övertid. Morotskakan gjorde mig lite lycklig. Är man enkel så är man.
Såklart så var Jonas Edsvik från Nyan också på plats. Därför bilden.
Trötta fina föräldrar
Fina Lukas och fina fina Anna.
Upphittat
I morgon fyller han år. Oliver. Ett år. Vad stolt jag är över att få vara hans gudmor. Jag blir glad i hjärtat när jag tänker på hur glad han brukar bli av att se mig och lite ledsen över att jag inte kommer hinna gratulera honom på hans riktiga födelsedag. Får kompensera med att göra ett fint kort och göra ett fint paket. Eller två.
Önskningar
Önskar mig en sak i födelsedagspresent.
