Tro det eller ej, men jag lever faktiskt. Igår åkte jag 18.30-turen med eckerölinjen för sista gången en söndag på väldigt väldigt länge. På fredag tar jag äntligen studenten och på lördag flyttar jag hem och kommer inte tillbaka om det inte är nödfall. På söndag börjar jag jobba på Sparhallen och det ser inte ut som att det blir många lediga dagar i sommar efter vad jag hann se på arbetslistorna. Det är inte länge kvar nu men känns samtidigt som att tiden inte går tillräckligt fort. Alla dagar i skolan går åt till att göra ingenting, ibland leka lite, utvärdera kurserna och att bara göra ingenting och så har det varit nu i två veckor. Förstår inte varför vi inte bara kan få sluta? Jag läste just i Hannas blogg om vattenfast mascara på fredag och fick genast ångest. Jag vill inte ha en massa jobbigt gråt och sentimentala farväl. Usch och fy och nej. Det har jag aldrig varit bra på.

Idag hade vi religion i 1 tim där vi lekte lite och utvärderade kursen, efter det åt vi lunch och jag stack till IKEA istället för att sitta i skolan och vänta på att webdesignen skulle börja efter ett hål på flera timmar. Efter att jag köpt champagneglas på IKEA så for jag hem och lade mig i solen och läste, medan jag tänkte på mina klasskamrater som satt på Naturkunskapslektionen.

I morgon ska vi till stockholm och göra? Det vet jag inte riktigt. Gå på Moderna Muséet. På onsdag har vi den sista lektionen med Mia och om den fortsätter som de senaste lektionerna så betyder det meningslöst surfande tills klockan blir 14 och lärarna spelar fotboll mot treorna. På torsdag är vi lediga och då ska flaket pyntas och det sista fixas innan studenten och hemflyttningen.

Fan, jag har växtvärk i mina ben och har haft det i stort sett hela dagen. Mitt på ljusa dagen? Det var längesen jag hade det sist. Ska tröstdricka kaffe och tröstäta kakor. Mums.