Tillbaka där jag var för två år sedan


Kärlek är nog det enda som kan få en att sväva på moln, klara sig utan mat, sömn och vatten den ena stunden och nästa stund få en att vilja såra någon så jävla mycket bara för att man själv är ledsen och sedan till sist få en att nå botten och inte finna glädje med någonting. Är det detta som är livet? Att våga älska av hela sitt hjärta men bli sårad, såra själv, älska varandra gränslöst men inte få det att fungera, älska någon ännu mer men inte bli älskad tillbaka och till sist bli ersatt av en ny stjärna?

Nä, aldrig mer.

Kommentarer
Postat av: Sarah

bra skrivet...precis så det känns...

2009-11-01 @ 10:28:01
URL: http://ziz.blogg.se/
Postat av: Johanna

du är bäst Ida, de e så det känns.. och det blir gång på gång. Men jag har EN gång älskat på det viset som du beskriver där uppe.. de e hårt.

<3

2009-11-01 @ 17:35:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0