Det är ett himla elände med husdjur. Speciellt de som är stora som hästar.. Idag var en tjej och provred Nelly. Min älskade, fyrbenta, fina vän. Jag vill inte göra mig av med henne. Inte ens om det gäller att låna ut henne på foder, men just nu ser det inte ut som att jag har något val. Just därför hamnade jag i husköpartankar. Tänk att ha ett eget litet hus vid havet? Kanske något av Eksjöhusen ovan. Det behöver inte ens vara stort och flådigt. Litet och sött och lagom. Och ett litet stall där mina två ädla springare kan stå och mysa. Kanske ett litet garage till min blivande prins(så långt kan jag sträcka mig, annars har han väldigt lite att säga till om). Vad skönt det skulle vara att ha de hela överstökat liksom. Ett hus vid havet på min tomt i Lemland, det är lite av min mening med livet. Sen är det bara prinsen och ungarna kvar.

Jä-ävligt dåligt av Eksjöhus att ha garage/sidobyggnader, men inga stall? Och jo, förresten.. Jag vill ha en skoter också. Ett hus och en skoter. Livet är komplett!







...Pappa?