Ikväll när jag fotograferade innebandy så placerade jag mig strategiskt mitt i mellan de två planerna där de två matcherna spelades samtidigt. Och, så står jag där, nära sargen och väntar på rätt tillfälle med mitt vindvinkelobjektiv när bollen kommer studsandes mot mitt håll. Och efter den kommer två vuxna, svettiga, håriga karlar galopperandes i snabb takt. Bollen studsar mot sargen som jag står en halv meter från. De två stridande gubbarna är tätt efter. De frustar och knuffas och det stänker svett om dem, så i blotta förskräckelsen så backar jag bakåt några steg för att inte få varken boll eller innebandyklubba mitt i plytet. De kommer närmare, så jag backar ett steg till. Snubblar på något. Sargen. Till den andra planen. Det faller som ett korthus längs hela långsidan och jag sätter mig med arslet först på boll och klubbor. Mitt i en annan närkamp i matchen bredvid. Det enda jag minns är tystnaden. Ack, den tystnaden.

Eller.. Nä. Det har aldrig hänt men jag funderar på det lika mycket varje gång jag fotograferar innebandy. Det värsta missödet som kunde ha inträffat ikväll var om jag hade blivit skjuten i huvudet med en innebandyboll som gick förbi mål. Men. Smidig som man är så duckar man och undviker sådana missöden med lite tur(okej, kanske en hel del tur). Snirklar vidare, låtsas som om det var av ren skicklighet jag undvek en blåtira och visslar som om inget har hänt. Som på film.

Bara 393 innebandybilder att gå igenom och redigera innan jag går på ledigt i fyra dagar. Idag är det dag 10/10 på jobb och jag hade nästan kunnat jobba 10 dagar till.

Eller. Vid närmare eftertanke, nä.

Tog just en genrebild till en artikel om ett dråpförsök.

Efteråt: Gick ner för 20 trappsteg med tre olika knivar i händerna - överlevde.

Slutsats: Gud är på min sida idag.

I helgen fotograferade jag hockey.

Och igår gick jag och Matilda förbi det här hjärtat och pilen..

Kom en halvtimme för tidigt på jobb idag. Har tid att göra undan bilder från igår innan jag drar iväg på lilla julmarknad. Känner mig för en gångs skull inte så sliten som jag ser ut på bilden. Idag gör det inget att jag jobbar, fick sova relativt länge, äta frukost i lugn och ro.. Dessutom är vädret helt okej!

Pokerproffs? Pff...

Försök titta på den här bilden UTAN att le...

Det är namnet på detta verk. Kan vara det konstigaste som jag någonsin fångat på en och samma bild. På Xit.nu finns resten av bilderna i kostymtävlingen och gruppbilderna.

..men inga nerver kvar.

Åland Maraton
IFKs avslutningsmiddag
IFK - FC Honka
Skärgårdsmarknad på torget

Nu har jag tagit ledigt i en hel vecka!