Kl 10.23 i morse steg jag ut ur duschen och precis då ringde Jacob och frågade om jag kunde dra iväg till en brand i Söderby, Lemland eftersom han var långt ute i Finström. Jovisst, sade jag och klädde på mig och borstade tänderna innan jag åkte ut i ilfart till branden. Eller, egentligen åkte jag via redaktionen och hämtade min kameraväska som Malin packat åt mig innan jag drog iväg.

Så. När jag står framför det brinnande bostadshuset och brinnande kattor och hundar kommer springandes, barn gråter, kvinnor skriker och männen springer kors och tvärs med vattenhinkar i händerna. Då. Då bestämmer sig minneskortet för att totaldö. Kaputt. Finito. Slutt. Och eftersom Malin packade min kamerväska så lade hon inte ner reservkortet som vanligtvis alltid finns i ett fack fram på väskan. Satanochjävlahelvetesfanfanfanshithitfuckfan(förlåt mamma).

Men. Så kommer Jonas Edsvik från konkurrenten Nya Åland spatserandes. Så jag lipar lite för honom. OCH HAN LÅTAR UT ETT AV SINA MINNESKORT TILL MIG! Kan ni FÖRSTÅ hur evigt tacksam jag ÄR?! Ni som inte jobbar på en dagstidning kanske inte förstår allvaret i det hela. Men jag tror att jag är skyldig att öppna dörrar och dra fram stolar för Jonas under resten av mitt liv. Kanske jag till och med borde SLUTA jobba och bara viga mitt liv åt att vara hans personliga assistent. Så tacksam är jag!

Eller åtminstone alltid låta honom fotografera först när vi är ute på samma jobb.