Augusti. Då var det sommarfest med jobbet. Förutom vår sommarfest ordnades det också Kulturnatten, Mariehamnskalaset, Swingfestival och Röster för Östersjön. Jag jobbade såklart denna djävulshelg och gick hem tidigt från sommarfesten på Pepparkvarnen. Fick ett ångestanfall på natten. Trots att det var väldigt längesen jag hade det senast. Kämpade mig igenom helgen med allt jobb som skulle göras. Var rätt ledsen just då.

I september åt jag femrätters lunch på lyxfartyget Silver Whisper, i samband med ett jobb.
Hade svårt att inte gilla läget.

Samtidigt som det blev mörkare om kvällarna så gjorde den här genrebilden till Ålandstidningen. Mina två senaste vintrar har varit hemska och jag var jätterädd för att ännu en tredje sådan skulle komma. En vinter med illamående och motvind. Men det gjorde aldrig det. Gillar bilden så jävla mycket. Som jag sa tidigare; det är lätt att illustrera psykisk ohälsa när man känner sig som definitionen av den. För det är precis det jag gör ibland. Jag borde fan inte få vandra på stadens gator känns det som. Jag borde sitta i ett madrasserat rum med en färgglad tröja. Ungefär så känner jag mig.


I oktober gjorde jag ett privat fotojobb. Startade min egen firma och handlade studioblixtar för tusentals euro.

I november behövde jag vara ledig i en vecka tyckte jag och tog ut kompledighet. Gick hemma och såsade omkring. Tog det lugnt och såg på Criminal Minds. Det blev Halloween och jag fotograferade fyllon på Kino. Det var roligt. Jag är stolt över mig själv som grejade det. Men fyfan. Fyllon. Aldrig ska jag göra det igen.

Stormen Anna kom i December och det var bland de värsta vädren jag någonsin fotograferat i. Eller nej. Det var det värsta. Regndropparna kändes som små nålar i ögonen, eller om det var vattendroppar från havet.. Det blåste så mycket att jag inte kunde stå stadigt och fotografera. Jag var rädd att blåsa i sjön när Alida slet sig och var tvungen att hålla i mig med ena handen medan jag fotograferade med andra.

Sen tog året slut. Om jag ska sammanfatta det hela, så känns det helt okej precis just nu. Jag mår inte illa, även om jag måste psyka mig själv en del morgnar innan jobbet. Jag tycker att det är roligt att jobba! Jag älskar mina arbetskamrater och jag är stolt över det jag gör. Jag får beröm ibland av de två personer som jag allra helst vill få beröm av. Jag lär mig massor och jag försöker fråga mycket. Jag är inte rädd för att mörkret ska komma och göra mig deppig. Det är helt okej. Precis just nu.