I Januari blev jag sjukskriven. Efter flera månader av illamånde, korta sjukskrivningar, diverse provtagningar, magmediciner och besök hos olika läkare - utan resultat. Till slut kom jag själv på orsaken till mitt illamående. Ångest. Jag hade "utvecklat en ordentlig stressreaktion med dålig sömn, illamående, glömska och minnessvårigheter samt nedstämdhet", som det står i min remiss till KBT/psykoterapeut. En månad var jag sjukskriven och bodde under den tiden hemma hos mamma och pappa. Blev väckt på morgonen och medsläpad på hundpromenad. Fick maten serverad. Vad jag gjorde mer minns jag inte.

Jag var och sopade ut julen med Ludwig och Cornelia. Det minns jag.


I början på Februari gick jag tillbaka på jobb. Var livrädd för att börja må illa igen. Kämpade mig upp varje morgon och kämpade mig på jobb fast jag gick i motvind hela tiden. Var på pressvisning av nyrenoverade Rosella och frös på vintersprinten, där jag blev fotograferad av någon..























Mars. Då fick alla på Ålandstidningen varsin iPad. Då kom också filmen, En gång hjälte, som jag och Liz gör en snabb cameo appearence i. I slutet. Tatuerade mig och drog till Stockholm över en helg, badade badkar och fikade och promenerade. I slutet av Mars var jag till Oslo och hälsade på Anna och Lukas.


April kom och jag började jobba med fotbollsbilagan. Idén var att fotografera alla nya IFK-spelare vid kända åländska landmärken. Som jättar. Montage alltså. Daniel gav mig det finaste berömmet jag någonsin fått av honom, tror jag.

Från: Daniel Eriksson
Re: Fotbollsbild nr 2
12 april 2011 09:14

"Som jag sagt åt dig så är detta perfekt. Jag känner ingen som skulle ha gjort det så mycket bättre. Ta åt dig av det."

Maj. Den 12 maj kl 09:09 krockade jag med Ålandstidningens annonsavdelnings lilla skåpbil. Totalkvaddad blev den och vi fick en ny, grön efter några veckor. Jag och Frippe gjorde ett motorcykelrep i 200 km/h. "Kvinnor brukar ju vara rätt sexiga i läderställ..." sade han när jag krånglat på mig mitt lånade läderställ.


I juni och juli hade jag fullt upp. Med att leva livet, tror jag. Jag hade inte tid att skriva några blogginlägg då inte. Nej, jag festade istället. Och led av en hel del dagen-efter ångest. Men den kunde jag hantera, för den varar bara en dag och jag hade faktiskt så jävla kul kvällen och natten innan den.