-Perrkele!

-Satana, sa Matilda.

Sen tittade vi på varandra.

-Var är barnen?

Och så stövlade vi iväg in på området och sökte efter barn att prata med och fotografera.

Det går nämligen inte att misslyckas med ett reportage med många barn i. Vi kan det här nu. Det går på rutin. Det var tredje året i rad som jag var på jobb till Gustav Vasa-dagarna och andra året i rad för Matilda. Bara man hittar lite barn så är båten i hamn. Reportage 101.

När vi stannade till vid en smed som stod under ett tält och gjorde smycken så tittade vi på varandra och sade på samma gång

-En smed hade vi med förra året. Det kan vi inte ha i år igen.

Och så letade vi vidare.

Och här är Matildas blogg. Ett inlägg om när vi var på väg tillbaka i paddan och såg ett gult rapsfält.

Och ett inlägg om vad vi brukar prata om. Matilda och jag.