Spridda skurar
I måndags sade jag upp mig från Ålandstidningen.
"Vad tråkigt. Trist att det skulle sluta så här."
"Det kommer att gå bra för dig Ida. Men av helt själviska skäl är jag jätteledsen."
"Kan inte tänka mig en Ålandstidning utan dig. Du är fantastisk. Du vet det va?"
Jag är nöjd över mitt beslut. Känns skönt att få bestämma över mitt eget liv. Men det blöder i hjärtat när jag tänker på alla mina fina arbetskamrater. Arbetskamrater som blivit lite av en familj. Alla verkar lite ledsna över mitt beslut och alla frågar om det.
"-Men tror du inte att de bryr sig om dig Ida? Tror du inte att du är omtyckt?
-Jo, det vet jag att jag är. Men jag tar inte för givet att de ska bry sig så mycket som de gör. Ingen är oersättlig."
Kommentarer
Postat av: Emma
Vad ska du hitta på nu?:)
Postat av: lukkan
Helt rätt.. Friskt vågat hälften vunnet...
Postat av: Ida
Emma: vad som helst! :)
Postat av: Sara
Va? Varför ska du sluta där? Kul för dig prova på. Nå nytt de ända du gör e ju och jobbar så de e väl bra :)
Postat av: ida
Sara: det är en lång historia, vi tar den när vi ses nästa gång!
Trackback
