Jag fick ett urgulligt mail av Mona i början av min sjukskrivning. Det värmer när jag läser det och jag blir lite lycklig när jag tänker på att hon faktiskt har rätt. Det värmer när jag tänker på att folk bryr sig. Inte för att de måste, att det är deras jobb. Utan för att de bryr sig på riktigt. På tisdag ska jag tillbaka på jobb efter fyra veckor hemma. Tillbaka till min fett snygga kollega Jacob Saurén.. Bara det liksom!

"o vet du... det finns massor att se framemot.
våren.. då värmen kommer. man kan ta av sig jackan o promenera i den sköna solen. när d e sådär perfekt temperatur. varken för varmt. varken för kallt... när uteserveringarna öppnar o man kan sitta ute o ta en bärs efter jobbet. när kvällarna blir ljusare och när lönen cashar in.... när isen sakta smälter eller när man avnjuter en god jävla biff. när man inte har nåt speciellt man ska göra... när man tar en lång dusch o tänker på alla saker man vill göra. listan med alla saker man ska göra innan man dör... skriv en sån! det hjälpte för mig! det finns sååååå mycket att leva för o se framemot.. resor och kärlek. musik och utflykter. alla roliga människor fu får fota o träffa genom jobbet. att ha jacob som kollega (han e fett snygg) hahahaha....

bara det liksom.
omg. livet e ändå rätt fint!
puss"

I torsdags vaknade jag fem minuter innan min klocka skulle ringa. Hurra! Och i torsdags var den första dagen sen jagvetintenär som jag vaknade upp och inte mådde illa. Hurra!

Jag träffade Emma för första gången sen hela tre månader tillbaka. Vi satte oss på Bagarstugan och började ta igen allt snack som vi missat och uppdatera varandra om allting som hänt i våra liv sedan vi sågs sist. Efter varsin sallad och några koppar kaffe så gick vi hem till mig eftersom Emma ville se hur jag hade det i min lägenhet. Så vi kröp ner under min värmefilt och värmde oss medan vi pratade och pratade och pratade tills jag höll på att tappa rösten. Vi pratade om en resa i vår och planerade för en fondue-kväll hemma hos mig ikväll. Sen följde jag Emma till hennes bil och resten av kvällen spenderade jag under värmefilten i soffan bläddrandes i alla de tidningar jag lånat på biblioteket tidigare samma dag.

Torsdags var en bra dag.

Till sist så somnade jag gott i min säng även om många tankar snurrade runt runt runt i mitt huvud.

Det kommer inte bli bra, det kommer bli bäst!

På tjugondaknut sopade jag ut julen med världens finaste kille och tjej - Ludwig och Cornelia. Jag gjorde ett tappert försök att föreviga det hela. Hellre - än bra. Det är sannerligen inte lätt att hålla reda på sig själv, pippi-kanin och en ful gubbe samtidigt som man fotograferar och kör bil.


Jag hämtade barnen ifrån dagis och åkte hem till Norrsunda där vi skottade snö, lekte med hundarna och åt korvsoppa till middag.
-Det är inte lätt att ta hand om två barn och två hundar, konstaterade Ludwig och jag kunde inte göra annat än att hålla med honom. Som tur var hjälpte kloka Ludwig till att hålla reda på både lillesyster och två hundar. Han skulle vara en ful gubbe med svärd och pistol så jag gjorde mitt bästa och kletade ner honom med lite svart och vit färg.


Så här såg vi ut innan vi gav oss iväg. Cornelia skulle bestämt ha en prinsessklänning, pippiperuk och kaninmålning i ansiktet. Jag föreställer en leprasjuk clown. Typ. Fråga inte...

Förväntansfulla julutsopare.

Första stoppet var hos Luddes och Cornelias mormor, Kerstin.

Söta söta pippi-kanin.

Mommo och fin fina barnen.

Cornelia, på väg upp för trappan till Medis för att visa upp sig för..

..Mamma Eva som satt på möte.

Liten och stor, syster och bror!

Ett stopp hos Kasse och Ulla-Stina, de bjöd på så mycket godis att Ludde började tacka nej. Cornelia däremot sa att hon kunde ta en extra godispåse till sin mamma.

Vätskepaus är viktigt när man sopar mycket.

Pippi-kanin och fula gubben väljer godis hos Farfar Leif..

..Leif och Marita(?) höll på och pratade med Lukas och Anna via Skype, precis när vi plingade på..

..Så Ludde sopade lite på dem också!

Med hjälp av Ludwig så hittade vi till Gamla Fammo..

...som blev väldigt glad av att få julen utsopad av två små fina julutsopare.

Jag förutspår en heartbreaker i Cornelia när hon blir äldre.

Till sist så sopade vi ut julen hos min gamla fina dagmamma, Barbro, som nu jobbar på Luddes och Cornelias dagis. Där träffade vi Carola och lilla Nova som nog blev hemskt förtjust i lilla pippi-kanin. Här sitter hon och pratar i Morfar Håkans famn.


Till sist skjutsade jag hem mina två kompisar som inte visat några sura miner på hela dagen! Trots att Ludwig tröttnat lite på att stiga in och ut ur bilen redan efter andra stoppet så följde han tacksamt med utan gnäll hela kvällen. Väl hemma så tvättade pappa Peter barnen i ansiktet och stoppade ner dem i sängen efter att de ätit varsin nektarin eller banan. Svårast för barnen var nog att vänta med att äta godiset tills på lördagen... Själv åkte jag hem till min mamma och pappa och somnade som en klubbad säl, hann dock ta av mig både peruk och ansiktsfärg!

Jag är sjukskriven. Igen. Gömmer mig hemma hos mamma och pappa. Blir omhändertagen, äter god mat, blir tröstad när jag är ledsen, går långa promenader, gosar med hundarna, vilar ibland, läser mycket, svarar inte i telefonen, skriver listor på saker som gör mig glad och funderar. Funderar mycket på allting och inget. Runt, runt, runt, runt snurrar det och jag hittar inte ut. Är trött på att gå i motvind hela tiden.

För någon dag sedan fick jag ett mail från "Adobe Systems Incorporated" till min jobbmail där det stod "Thankyou for your purchase and registration of Adobe CS5 Software".

Och sen såg jag det här.

En bild. Mitt skrivbord på jobbet... MIN NYA DATOR? HAR DEN ÄNTLIGEN KOMMIT??!

Halleluja!

Dessutom skriver Jacob att jag kommer att bli glad i morgon..

Dammit, jag kommer bli besviken om jag har fått allt om bakfoten.

Idag har jag varit ut på ridtur med Viktor och Carl-Johan.