I morgonkväll ska jag till in kollega Anna Karlsson på ölprovning.

Fredrik Rosenqvist delegerar och är chef(som vanligt). Det här fick jag i ett mail:

"Så här ser menyn ut. Man ska köpa sammanlagt sex stycken öl (sex av en eller tre av två olika). Vi blir väl sammanlagt sex personer.

AnnaK - Två sorters råbiff. / Veteöl (Hofbräu) och Tjeckisk lager
Fredrik - Parmesan / Barley Wine
Matilda - Två ostar / Veteöl och Lambic
Ida - Toast med krabba och avokado / 6 st Pale Ale (tex London Pride, Fullers ESB).
Malin - Kladdkaka / Porter eller Imperial Stout."

Undrar om någon ser det snedvridna i arbetsfördelningen? Jag jobbar till kl 17.30. Minst. Fredrik är ansvarig nyhetschef men i princip ledig. Jag ska göra toast skagen och fredrik ska köpa en ost.

En parmesanost?!

Funderar på avveckling. Men till och med det är väl så jävla omständigt så att det inte går. Fattar ingenting. Fattar så lite så att jag inte vet vad jag ska fråga eller vad det är jag inte förstår. Fattar inte hur landet kan vara fullt med egenföretagare. Vad har de för IQ-kromosom som inte jag har?

Nätack, avveckling.

Momspliktig hit och icke momspliktig dit.

Fattar noll.

Skulle jag vara lite friskare skulle jag bege mig ut på stormpromenad. Med en massa kläder på förstås. Men nu får det räcka med att se stormen genom fönstret.

Inte för att jag vet hur jag ska ha råd med den när den väl kommer.. Men jag väntar i alla fall.

Ytligt bekant på facebook:
"Men åhh... varför har ingen informerat mej om att man kan bränna saker i en micro? Nu luktar det ju bränd kanelbulle i hela lägenheten :P"

Ida Jansson:
Av samma anledning som det inte heller står "micra inte din hundjävel i micron" i bruksanvisningen = tillverkarna trodde helt enkelt inte att det finns folk som är så jävla dumma.


Världen är full av våp. Tur att jag är underbar och älskad av alla!

Här trodde jag att jag minsann var frisk igår. Mådde som en prins hela dagen och kvällen. Men idag, fyfan.

Kl 10.23 i morse steg jag ut ur duschen och precis då ringde Jacob och frågade om jag kunde dra iväg till en brand i Söderby, Lemland eftersom han var långt ute i Finström. Jovisst, sade jag och klädde på mig och borstade tänderna innan jag åkte ut i ilfart till branden. Eller, egentligen åkte jag via redaktionen och hämtade min kameraväska som Malin packat åt mig innan jag drog iväg.

Så. När jag står framför det brinnande bostadshuset och brinnande kattor och hundar kommer springandes, barn gråter, kvinnor skriker och männen springer kors och tvärs med vattenhinkar i händerna. Då. Då bestämmer sig minneskortet för att totaldö. Kaputt. Finito. Slutt. Och eftersom Malin packade min kamerväska så lade hon inte ner reservkortet som vanligtvis alltid finns i ett fack fram på väskan. Satanochjävlahelvetesfanfanfanshithitfuckfan(förlåt mamma).

Men. Så kommer Jonas Edsvik från konkurrenten Nya Åland spatserandes. Så jag lipar lite för honom. OCH HAN LÅTAR UT ETT AV SINA MINNESKORT TILL MIG! Kan ni FÖRSTÅ hur evigt tacksam jag ÄR?! Ni som inte jobbar på en dagstidning kanske inte förstår allvaret i det hela. Men jag tror att jag är skyldig att öppna dörrar och dra fram stolar för Jonas under resten av mitt liv. Kanske jag till och med borde SLUTA jobba och bara viga mitt liv åt att vara hans personliga assistent. Så tacksam är jag!

Eller åtminstone alltid låta honom fotografera först när vi är ute på samma jobb.

I Mars ska jag söka till två kurser på distans vid på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Digital bildbehandling och Fotografi - Visuell kommunikation heter kurserna och de börjar i Augusti. Jag blir student i Jönköping och pluggar hemifrån. Allting sker vid dator. Inte en enda träff. Efter Augusti vet jag nämligen inte om jag har något jobb kvar på Ålandstidningen. Därför försöker jag också sparka igång mitt eget företag så gott det går så att jag ska kunna vara lite mer oberoende.

Inom den närmaste framtiden ska jag leverera en del bilder, handla toapapper och sen gå på jobb till kl 13.

Vattentät plan.

Var hemma från jobbet igår och idag också. Har blivit förkyld. Mår liiite bättre idag. Ska ta en het dusch och hoppas att det känns ännu bättre efter det.

Livegen som jag är så jobbade jag igår. På självaste trettondagsafton. Idag gör jag bilder som jag inte hann med igår... Orientering och volleyboll. Har svårt att hitta motivation när jag helst inte skulle sitta här. Alls. Inte idag i varje fall.

Här kommer de. Bilderna som jag gjorde till fotbollsbilagan.

Min favorit. Luca Bellisomo vid Pommern. Ser ni den lilla gröna människan?


Markus Paatelainen på Torggatan. Den här bilden gjordejag först av alla minns jag. Jag har bytt ut himlen för orginalet var så tråkigt.


Hendrik Helmke. På WHA, såklart. Här har jag bytt ut gräset, för på orginalet var planen täckt med en vit duk. Måste nog säga att jag överträffade mig själv med de fina skuggorna också.


Muren. Josh Wicks. Himlen är utbytt... Men fågeln som finns uppe till höger är inte manipulerad.


Min kompis. Joe Funicello. Vi är på samma nivå han och jag. Nästan lika långa.


Dansken Allan Olesen på Rökka. Ångrar nu i efterhand att jag inte tog bilden när Rökka var öppet... Hade ett helvete med att göra skuggorna. Usch. Är fortfarande inte nöjd med dem.


Toni Lehtinen med Uffe på berget. Lägg märke till fönstren på Cafét...


Fernando de Abreu på stadshuset.


Och Mason Trafford, som hoppar över Färjsundsbron.

Den som jag är minst nöjd med är nog de på Fernando och Allan. Tänker att skulle jag göra om detta igen idag så skulle resultatet bli tusen gånger bättre. Men gjort är gjort.

Vilken är din favorit?

Till Ludwig är jag gudmor sedan tidigare.

Mina killar.
Jag är rätt stolt!

I Januari blev jag sjukskriven. Efter flera månader av illamånde, korta sjukskrivningar, diverse provtagningar, magmediciner och besök hos olika läkare - utan resultat. Till slut kom jag själv på orsaken till mitt illamående. Ångest. Jag hade "utvecklat en ordentlig stressreaktion med dålig sömn, illamående, glömska och minnessvårigheter samt nedstämdhet", som det står i min remiss till KBT/psykoterapeut. En månad var jag sjukskriven och bodde under den tiden hemma hos mamma och pappa. Blev väckt på morgonen och medsläpad på hundpromenad. Fick maten serverad. Vad jag gjorde mer minns jag inte.

Jag var och sopade ut julen med Ludwig och Cornelia. Det minns jag.


I början på Februari gick jag tillbaka på jobb. Var livrädd för att börja må illa igen. Kämpade mig upp varje morgon och kämpade mig på jobb fast jag gick i motvind hela tiden. Var på pressvisning av nyrenoverade Rosella och frös på vintersprinten, där jag blev fotograferad av någon..























Mars. Då fick alla på Ålandstidningen varsin iPad. Då kom också filmen, En gång hjälte, som jag och Liz gör en snabb cameo appearence i. I slutet. Tatuerade mig och drog till Stockholm över en helg, badade badkar och fikade och promenerade. I slutet av Mars var jag till Oslo och hälsade på Anna och Lukas.


April kom och jag började jobba med fotbollsbilagan. Idén var att fotografera alla nya IFK-spelare vid kända åländska landmärken. Som jättar. Montage alltså. Daniel gav mig det finaste berömmet jag någonsin fått av honom, tror jag.

Från: Daniel Eriksson
Re: Fotbollsbild nr 2
12 april 2011 09:14

"Som jag sagt åt dig så är detta perfekt. Jag känner ingen som skulle ha gjort det så mycket bättre. Ta åt dig av det."

Maj. Den 12 maj kl 09:09 krockade jag med Ålandstidningens annonsavdelnings lilla skåpbil. Totalkvaddad blev den och vi fick en ny, grön efter några veckor. Jag och Frippe gjorde ett motorcykelrep i 200 km/h. "Kvinnor brukar ju vara rätt sexiga i läderställ..." sade han när jag krånglat på mig mitt lånade läderställ.


I juni och juli hade jag fullt upp. Med att leva livet, tror jag. Jag hade inte tid att skriva några blogginlägg då inte. Nej, jag festade istället. Och led av en hel del dagen-efter ångest. Men den kunde jag hantera, för den varar bara en dag och jag hade faktiskt så jävla kul kvällen och natten innan den.

Augusti. Då var det sommarfest med jobbet. Förutom vår sommarfest ordnades det också Kulturnatten, Mariehamnskalaset, Swingfestival och Röster för Östersjön. Jag jobbade såklart denna djävulshelg och gick hem tidigt från sommarfesten på Pepparkvarnen. Fick ett ångestanfall på natten. Trots att det var väldigt längesen jag hade det senast. Kämpade mig igenom helgen med allt jobb som skulle göras. Var rätt ledsen just då.

I september åt jag femrätters lunch på lyxfartyget Silver Whisper, i samband med ett jobb.
Hade svårt att inte gilla läget.

Samtidigt som det blev mörkare om kvällarna så gjorde den här genrebilden till Ålandstidningen. Mina två senaste vintrar har varit hemska och jag var jätterädd för att ännu en tredje sådan skulle komma. En vinter med illamående och motvind. Men det gjorde aldrig det. Gillar bilden så jävla mycket. Som jag sa tidigare; det är lätt att illustrera psykisk ohälsa när man känner sig som definitionen av den. För det är precis det jag gör ibland. Jag borde fan inte få vandra på stadens gator känns det som. Jag borde sitta i ett madrasserat rum med en färgglad tröja. Ungefär så känner jag mig.


I oktober gjorde jag ett privat fotojobb. Startade min egen firma och handlade studioblixtar för tusentals euro.

I november behövde jag vara ledig i en vecka tyckte jag och tog ut kompledighet. Gick hemma och såsade omkring. Tog det lugnt och såg på Criminal Minds. Det blev Halloween och jag fotograferade fyllon på Kino. Det var roligt. Jag är stolt över mig själv som grejade det. Men fyfan. Fyllon. Aldrig ska jag göra det igen.

Stormen Anna kom i December och det var bland de värsta vädren jag någonsin fotograferat i. Eller nej. Det var det värsta. Regndropparna kändes som små nålar i ögonen, eller om det var vattendroppar från havet.. Det blåste så mycket att jag inte kunde stå stadigt och fotografera. Jag var rädd att blåsa i sjön när Alida slet sig och var tvungen att hålla i mig med ena handen medan jag fotograferade med andra.

Sen tog året slut. Om jag ska sammanfatta det hela, så känns det helt okej precis just nu. Jag mår inte illa, även om jag måste psyka mig själv en del morgnar innan jobbet. Jag tycker att det är roligt att jobba! Jag älskar mina arbetskamrater och jag är stolt över det jag gör. Jag får beröm ibland av de två personer som jag allra helst vill få beröm av. Jag lär mig massor och jag försöker fråga mycket. Jag är inte rädd för att mörkret ska komma och göra mig deppig. Det är helt okej. Precis just nu.

I februari var det kallt. Här är det mycket troligt att JP sade "Åk ut och fotografera fastfrusna ankor!". Några ankor tror jag inte att jag hittade, ivarjefall inga fastfrusna, men Pommern hittade jag.

Anna skulle flytta till USA så vi gick till Arken och lånade en flagga som vi fotograferade henne med på Alandicas altan. Jag klämde fingret i dörren, minns jag. Och det gjorde djävulskt ont. Det är mitt starkaste minne från den dagen.

I maj kom fotbollsbilagan ut. Den här bilden var på förstasidan.

Folke fyllde år och han tyckte om bilar. Gillar att bilden ser ljussatt ut fast den inte är det.

Jag och Matilda åkte ut till Silverskär på Champagnefrukost.

De sänkte ner några flaskor utanför Silverskär. Christian Ekström var där. Såklart.

Och så var det dags att kämpa med sommarsoffan. Detta var den första sommarsoffebilden som jag tog för sommaren.

Jag och Linda var på Cirkus. Sade lite skämtsamt att jag tyckte att den borde vara på förstasidan. Det blev den också.

Vi gjorde en how to retrosminka sig till Nöje i september och Emma var modell.

På Silja Europa ville dessa 13 finska pojkar att jag skulle fotografera dem. Snäll(menlös) som jag är så tog jag en snabb bild och bad dem skriva upp en mailadress som jag kunde maila bilden till. Jag gick därifrån med sju. En av dem tyckte att jag hade snygga skor och en annan bad mig maila "nejked piktjörs" på knackig(asdålig) engelska på samma gång som han skrev sin mail till mig.

Skickade precis iväg bilden till en av de sju adresserna. Men inga nakenbilder.

Ångrar mig lite nu.

Livet rullar på. Jobbar 100% på Ålandstidningen samtidigt som jag driver mitt eget lilla företag. Med betoning på 'lilla'. Har redan hunnit göra en del jobb och för de pengar jag dragit in ska jag köpa en ny kamerautrustning. Samtidigt försöker jag laga ordentlig mat. Sova ibland. Träffa familjen och sköta min personliga hygien.

Ur dagens Ålandstidning:


Och sen blir man ledig. När man träffat familjen, sovit, ätit och duschat.. Vad gör man då?

Jag blir lite apatisk.